Wallanderbarnets Spökhus

Wallanderbarnets Spökhus

(Åren har gått och Wallanderbarnet har vuxit och blivit stor. Inte stor som i tjock, utan stor i åldern.
Hon bor numera med sin man norr om Björke. De har byggt ett nytt fint hus, som precis blivit klart. )

En sen söndagskväll skulle Wallanderbarnet överaska sin man med att ta en dusch, det kanske verkar konstigt att överaska sin man med något sådant. Men nu hade Wallanderbarnet luktat svett i hela 5 år.
Ja , det var så lång tid det tog att bygga detta fina hus i 3 våningar, & duschen var det sista som blev klart, så nu var det äntligen dags för bakterierna att bli bortskavda.
När wallanderbarnet stod där i duschen & sjöng' i'm strax a barbie girl' för fulla muggar, så hörde hon hur det ryckte i handtaget. Hon tyckte det var konstigt, men fortsatte duscha som ingenting.
Men när det ryckte i dörrhandtaget igen, stängde hon av duschen och ropade ' ja älskling, jag duschar fortfarande, 5 års skit tar en stund att skölja bort, du får VÄNTA!!'.
Sen satte hon igång duschen igen, å bytte låt till i'm strax sexy and i know it, yeah, hon började få söndagsfeeling. Men efter 30 sekunder blev hon avbruten av ett jätte ryck i handtaget. 'DET VA DÅ HELVETE, VA ÄR DE DU VILL ÄLSKLING?' ropade wallanderbarnet. Men än en gång fick hon inget svar, så hon klev ur duschen & kikade genom nyckelhålet som satt längst ner på dörren, vid golvet.
Ett udda ställe att ha nyckelhålet på , men hennes man var så otroligt kort, så dom hade fått anpassa vissa saker.
Wallanderbarnet såg dock ingen genom nyckelhålet,men för att va på den säkra sidan att han inte tjuvkika, så tog hon en örontops & körde hårt ut genom nyckelhålet. Ingenting hände, så hon öppnade dörren förskitigt & märkte att ingen lampa var tänd i hallen, alldeles kolsvart. Märkligt tänkte hon, så hon sträckte sig efter lampknappen, och i desamma när det tänds, så hörs det ett hemskt skrik,'AAAAAAAAAAAAAH!!!'. Men skriket slutar inte skrika, förrän wallanderbarnet inser att det är hon själv som skriker.
Hon känner hur hennes tår blir alldeles varma, så hon slutar skrika och ser ner på sina fötter.
En gyllenebrun fläck har fötterna hamnat i, märkligt tänkte wallanderbarnet igen för en sekund, innan hon känner doften, från hennes egen baj.
' FYHELVETE' hörs ett ljud från nedervåningen.Det är Wallanderbarnets man som svär urselt. 'VAD är det som luktar?' ropar han.
Wallanderbarnet inser hur pinsamt det här är, men hon har just insett att hon blev så rädd så hon sket på sig. Men detta kunde hon ju såklart inte ropa ner till sin man. Så hon kommer på en bra anledning till vad det är som luktar. Hon säger att det är en död mus i väggen, sen skyndar hon sig fram med moppen & moppar upp den gyllenebruna fläcken. Snabbt och lätt så var badrummet skinande rent igen. Hennes tår var fortfarande i fel färg, så hon lyfte upp dom i handfatet å sköljde av lite lätt. Hon orkade bannemej inte ställa sig i duschen igen. Medans hon sköljer av fötterna så sköljer hon ansiktet lite också, sedan tittar hon upp i spegeln för att beundra sig själv. Men just när hon öppnar ögonen framför spegeln så ser hon en skugga bakom sig. 'SHIT' tänkte hon, och kastade sig ut genom badrummet helt näck. Å ramlar på en tennisboll, så hon flyger ner för trappan, slår i huvudet, och svimmar.
Hennes man som sitter i soffan & ser på tv, ser sin fru dunsa ner för trappan, & skriker till' å HERREGUD!!, jag kommer älskling, lever du?!!
Efter en timma ropar Wallanderbarnets man'Jag är snart framme älskling, håll ut!!'
Wallanderbarnet låg fortfarande kvar på golvet, inte en tillstymmelse till att röra på sig.
Efter en timma och en kvart är äntligen Wallanderbarnets man framme, han böjer sig fram med sina långa ögon & blåser henne i håret & ger henne en slemmig kyss. Då vaknar Wallanderbarnet och utbrister' ÅÅÅÅÅÅH, kära STIG-OLOF, DET SPÖKAR PÅ ÖVERVÅNINGEN??!!'

.....


Det var en gång...

en gammal gammal dam. Hennes namn var Berit.
Berit bodde i en myrstack, där hela hennes släkt bodde. Det hade dom alltid gjort, ingen gick därifrån någonsin, man föddes där & man dog där.
Men Berit var inte som alla andra, hon var trött på livet i myrstacken. Hon hade ändå bott där i 73 hela år.
Så en natt hade hon bestämt sig, hon skulle därifrån, innan hennes liv tog slut!
Det var höst, och alla myror jobbade inför vintertiden då alla myror går i ide.
Den 4 december, när snön precis hade landat på marken, då hade Berit tänkt att sticka iväg på sin Eumoppe.
Natten till 4e december var lång, Berit kunde inte sova , inte en endaste blund. Men när klockan slog 7 , då hennes farbror skrek 'UPP ÅÅ JOBBA UPP ÅÅ JOBBA SIGGGGGGGG!! , vilket han skrikit i hela 97 år. Så log Berit & tänkte ' nu är det dags'
Hon hoppa upp ur sängen, tog på sig sina vinterskor , samt sin regnjacka.
Berit bodde på första stackvåningen, så hon skulle hinna ner för trapporna på 1 timma innan släkten hunnit ner från andra stackvåningen.
Väl nere för trapporna, så var Berit trött, men hon tänkte minsann inte ge upp. Hon sprang ut genom stackdörren & hoppade upp på sin Eumoppe, som hon trimmat själv, för bra för att vara sant!
Berit gasade upp moppen i 80km, hon skrattade & sjöng. EFter ca 10 minuter börjar hon höra sirener.
Berit vänder sig om & får se att hennes farbröder jagar henne på sina motorcyklar, som endast gick i 60km.
Men dom var ändå henne hackihälen.
Berit blev så rädd & nervös, så att hon rapade varje sekund, samt tittade bakåt varannan sekund.
Tillslut blev hon så yr, att hon tappade kontrollen över moppen, å flög rätt ner i ett dike. 'vaaaaaaaaaaaaaaafan gööruuu bryden?' hördes ett ljud under Berits rumpa. Berit hoppade upp & fick se att hon satt sig på en svart färglad skalbagge. Färglad såg hon att den var, då den hamnat upponer.
Detta var en stark skalbagge så den klarade sig att ta sig upp själv. *vaaaaaaaafan gör du' skrek skalbaggen igen.
Berit hukade sig för farbröderna, som precis börjat leta i diket. Så hon började viska hela historian för skalbaggen & skalbaggen tyckte så synd om henne. Skalbaggen hette Jöns, å tryckte genast på ett granbarr, då en dörr flög upp till hans hus. Där hoppade dom in & hann precis stänga den osynliga dörren för farbröderna.
Berit blev så glad att hon kösste Jöns i en hel kvart. Sen levde dom lyckliga i alla sina dagar, eller a i 3 dagar, sen fick Berit skalbaggeinfluensa, & dog på den 5 dagen. Men dom dagarna var hennes lyckligaste dagar iallafall.
SLUUUUT


Sirenfarbröderna & Berit med ett extremt avgasarör.




Det var en gång...

2 knäckebröd som satt & åt frukost. Ann & Bali hette dom. Till frukost åt dom endast fetaost & drack alltid ett glas med ättiksprit. Bra för magen tyckte dom båda.
Efter frukosten gick dom alltid på toa , borstade tänderna, tvättade ansiktet & grävde ur kråkor ur näsorna, som samlats under natten. Efter det kände dom sig väldigt fräsha & färdiga för att upptäcka den nya dagen.
Dom tog på sig sina regnstövlar & traskade ut i regnvädret. Dom hade en speciell morgonrunda som dom gick varje dag.
Det som var bra, var att  dom behövde bara en stövel var, så det var billigt att handla skor/stövlar.
Iallafall, dom hoppade runt i alla vattenpölar dom såg & lekte sjörövare. Spännande tyckte dom .
Deras morgon promenad låg på ungefär 2 km. Så när dom kom hem var dom alldeles svettiga & blöta utav regn.
När Ann hoppade ur sin stövel så skrek Bali till ' - DU HAR JU INGA KLÄDER PÅ DIG BRÖHUVVE!
Då blev Ann nervös & tittade ner på sin kropp, & nej hon hade inga kläder på sig. Hon tittade i sin stövel , och där låg det en hel hög med rågismulor. Hon blev så ledsen så hon grät 2 liter innan hon stoppade & sa ' - jag måste ha fått mjäll, eller skabb? ''

Snipp snapp slutt så va sagan slut.




Uffe & Ulla

Det var en gång en Gris som hette Uffe . Han ringde sin bästa vän Ulla, som var en tusenfoting. Uffe frågade Ulla om hon ville hänga med till stan & shoppa kläder . Såklart ville Ulla det. Fast som krav så ville hon att Uffe skulle komma, och hjälpa henne på med alla skor. Så då cyklade Uffe iväg till Ulla & knöt alla hennes skor. Sen satte han sig på cyklen och Ulla på pakethållaren & begav sig till stan.  Dom gick först in på HM , där hittade Ulla ingenting. Men Uffe han hitta en pjamas. Sen gick dom vidare till en guldsmedsaffär, där köpte dom var sin brosh.  Uffe tänkte pimp my knorr. Så han satte broshen i sin knorrsvans & log lyckligt. Ulla fnös och tyckte han var barnslig. Hon satte minsann sin brosh i ögonbrynet & tänkte , det är ju EMO jag vill va. Sån hon sprang snabbt in på en frisörsalong, färgade håret svart & rosa, grön, blå & gick och köpte en napp som hon sen sög på.  Woaalla, Uffe fick en chock när han fick se Ulla. Han tänkte ' jävla wannabetant' . Sen bestämde dom för att cykla hemåt.
Påväg hem började magen kurra på Uffe, så han svängde in till Abdullas piz . Han bad Ulla vänta utanför. Så gick han in själv & sa - hej loooo shoo kompis jag ha vill kebabpizzor 2 gratis.  Abdulla som var en mördarsnigel gillade inte hur Uffe pratade till honom . - Vad gratis, do ska få gratis, tänkte han & log. Så fixade han i ordning 2 kebabpizzor på 1 min & gav till Uffe & sa -varsogoood! Men det Uffe inte visste, var att Abdulla hade blandat i frätande syra i kebabsåsen .  :O
Sen skuttade Uffe lyckligt ut ur pizzerian & gav Ulla en pizza .
Mums tänkte Ulla och började äta direkt. Uffe var specialist på att cykla och äta samtidigt , så han trampade på & åt. Efter ett tag så började det brännas i deras magar. Tillslut så fanns det inget kvar av dom, bara en blöööt fläck. Men cykeln den trampade på av sig självt bort mot en ljusare värld.   Sluuttttttt






TJENA . c(:

Då var man här igen då ? Jag undrar själv varför, men vi får se hur länge den håller denna gången! 

Tänkte börja med att skriva en ful välkomst saga till er. hahah denna är mest till Emely .




WALLANDERBARNETS ÅTERKOMST .


Klockan var 06:40 . Wallanderbarnet gäspade så stort att man såg matrester från 3 veckor tillbaka. Precis när hon skulle gå upp ur sängen, så började de dunka på taket. Wallanderbarnet blev så rädd & flög upp ur sängen. Alldeles för fort, så de slank ut en fis där bak.  Sedan undrade hon vad de kunde vara för något som dunka, så hon kikade ut genom fönstret.
Och vaaaad fick hon se. Jo det ramlade marshmallows från himlen, mitt på hennes tak. Wallanderbarnet sprang till köket och hämtade sin superduperstora stekpanna XL . Sen sprang hon ut i trädgården och klättrade upp för taket med ett leende på läpparna. - Äntligen en söt gratis frukost, tänkte hon. Sedan ställde hon sig upp på taket och väntade på att se hur stekpannan XL fylldes med marshmallows.  PAAAAAAAAAAAAAAAANG sa de, och första marshmallowsen hade trillat i stekpannan. Wallanderbarnet blev så lycklig att hon snabbt kasta den i munnen och tog en tugga. - Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaj som fan!! skrek de från Wallanderbarnets mun. Men det var inte Wallanderbarnet som skrek, utan det kom inifrån munnen. Rädd som hon blev, spottade hon ut marshmallowsen i stekpannan igen. Och vad var deeeeet? Jo en liten ynklig slemmig snigel som skrek.. - Vafan håller du på med, du har förstört mitt hus!. Wallanderbarnet blev så äcklad att hon fick  kvälningar, men hon spydde inte. Hon bad istället om ursäkt för att hon tuggat sönder snigelns hus & förklarade att hon måste sett fel. Snigeln muttrade för sig själv & sträckte fram handen och sa- Goddag jag heter Stig-Olof , det är egentligen jag som ska be om ursäkt för mig och mina snigelvänner. Sen förklarade Stig Olof i 30 min varför det flög sniglar på Wallanderbarnets tak.
Ja, Stig-Olof var en aning seg i huvudet, men tillslut fick han sagt det han skulle.  Vilket var, att Stig Olof och hans vänner tränade backhoppning från en stor ek. Men alla hade flygit åt fel håll med skidorna, och därmed landat på Wallanderbarnets hustak. Ingen stor skada skedd, förutom att Stig-Olofs hus var förstört. Men då kom Wallanderbarnet på en fiffig idé. Om hon hjälpte honom att bygga ett nytt hus, så skulle han såklart ha inflyttningsfest, och på inflyttningsfester finns de marshmallows tänkte Wallanderbarnet. Så hon sprang och hämtade spik & bräder och påbörjade sitt arbete med hungrig mage.

Snipp snapp slutt så va fula sagan slutt.










RSS 2.0